TVUNGEN.
Jag vet inte vart ska börja eller vad jag ska säga(?)
Jag är så trött på allting runt och kring mig som bara tynger ner mig till marken, jag orkar inte bli besviken längre och tro gott om alla. Jag får så mycket förhoppningar och sedan blir allt aldrig som det ska, det blir raka motsatsen ingenting händer när det ska hända något jag är så sjukt trött på det!
Jag vet inte vad/vart jag ska ta mig till längre? Lova ingeting du inte kan hålla, ge inte förhöppningar när du/ni endå bara krossar allt och skter i. Jag orkar inte ha denna press på mig längre jag vill bara skita i exakt allt allt allt! inte behöva bry mig ett skit det skulle vara så jälva skönt för mig men tyvärr går det inte att göra så. Sluta hitta på ursäketer hela tiden för ingen tror på dom, det enda som finns är massa tvivel. Hur tror du man ska kunna lite på en person som säger saker hela tiden men det blir fart på det som sägs? Det blir bara tvivel och man tror inte längre på personen/personerna.
Jag vill inte känna mig så instängd som jag gör och har gjort så sjukt länge, jag vill inte ens gå utanför mitt territorium jag stannar bara där, går jag ut känner jag att jag blir huggen i ryggen direkt. Därför stannar jag och känner mig instängd istället och det gör inte saken bättre. Jag önskar att du kunde vara;
*normal
*social
*glad
*ta tag i ditt liv
*kunna bete dig som folk
*lära dig att ta eget ansvar
*leva ditt liv och göra det du vill
*komma ut
Men du förstår ingeting, man kan inte ens ha ett normalt samtal eller diskussion med dig utan att du börjar skrika eller bråka, fattar du inte att ingen kommer vilja prata med dig tillslut? JAG pratar inte ens med dig så länge det inte behövs säger jag inte ett ord till dig, jag hälsar inte ens på dig. Du hälsar inte på mig/oss är det ett normalt beteende? NEJ ABSOLUT INTE!
Var tvungen att skriva av mig efter mitt utbott idag ..
Jag är så trött på allting runt och kring mig som bara tynger ner mig till marken, jag orkar inte bli besviken längre och tro gott om alla. Jag får så mycket förhoppningar och sedan blir allt aldrig som det ska, det blir raka motsatsen ingenting händer när det ska hända något jag är så sjukt trött på det!
Jag vet inte vad/vart jag ska ta mig till längre? Lova ingeting du inte kan hålla, ge inte förhöppningar när du/ni endå bara krossar allt och skter i. Jag orkar inte ha denna press på mig längre jag vill bara skita i exakt allt allt allt! inte behöva bry mig ett skit det skulle vara så jälva skönt för mig men tyvärr går det inte att göra så. Sluta hitta på ursäketer hela tiden för ingen tror på dom, det enda som finns är massa tvivel. Hur tror du man ska kunna lite på en person som säger saker hela tiden men det blir fart på det som sägs? Det blir bara tvivel och man tror inte längre på personen/personerna.
Jag vill inte känna mig så instängd som jag gör och har gjort så sjukt länge, jag vill inte ens gå utanför mitt territorium jag stannar bara där, går jag ut känner jag att jag blir huggen i ryggen direkt. Därför stannar jag och känner mig instängd istället och det gör inte saken bättre. Jag önskar att du kunde vara;
*normal
*social
*glad
*ta tag i ditt liv
*kunna bete dig som folk
*lära dig att ta eget ansvar
*leva ditt liv och göra det du vill
*komma ut
Men du förstår ingeting, man kan inte ens ha ett normalt samtal eller diskussion med dig utan att du börjar skrika eller bråka, fattar du inte att ingen kommer vilja prata med dig tillslut? JAG pratar inte ens med dig så länge det inte behövs säger jag inte ett ord till dig, jag hälsar inte ens på dig. Du hälsar inte på mig/oss är det ett normalt beteende? NEJ ABSOLUT INTE!
Var tvungen att skriva av mig efter mitt utbott idag ..
Kommentarer
Trackback
